Inlägget gjort

Vad är en scrambler? – Berättelsen som även är historien om motocross

Du undrar vad en scrambler är? Ordet kommer från engelskans scramble, och du har säkert redan gissat att det har att göra med motorcyklar. Det finns andra betydelser, men i det här sammanhanget handlar scrambler om en motorcykel med en speciell historia och karaktär.

Innan vi avslöjar vad som kännetecknar en scrambler, låt oss ta en titt på vad själva ordet betyder.

Ordet scrambler

Det engelska ordet scramble kan betyda lite olika saker.

  • att tävla eller jaga mot ett mål
  • att kiva om något (likt tävla/jaga)
  • att rusa eller skynda sig
  • att förvränga
  • att blanda

När vi talar om motorcyklar så är en scrambler något som jagar fram mot ett mål. (En scrambler kan också vara en atlet som är bra på att rusa, eller en apparat som används för att förvränga ljudsignaler till oigenkännlighet.)

Ursprungstanken med ordet scrambler när det gäller motorcyklar, har att att göra med tävling. Sen är det bara kul att ordet även ger andra associationer, som förvrängning eller blandning. Många scramblers är verkligen motorcyklar förvrängda till oigenkännlighet, och ofta en (o)salig blandning av delar från både motorcyklar och annat skrot.

Men för att riktigt förstå vad scrambler står för, så måste vi titta tillbaka på scramblerns historia, som faktiskt också är historien om sporten motocross.

Scramble – en ny form av motorcykeltävling på 1920-talet

”Whatever we call it, it will be a rare old scramble!

Den första scramblen hölls år 1924 i England. Det var ingalunda den första offroad-tävlingen. Trials hade varit populära tävlingar sedan ett tiotal år och fungerade i princip som sporten trial gör idag – man fokuserar mer på ett klanderfritt genomförande än på snabbheten och tiden.

Men nu ville två klubbar göra upp om vem som var snabbast, så man bestämde sig för att strunta i observationerna av utförandet, och bara tävla om vem som kom först i mål. Därför beslutade the Auto Cycle Union att tävlingen inte fick heta Southern Scott Trial, som var arrangörernas första förslag, eftersom de inte tänkte följa reglerna för trial-tävlingar.

När man diskuterade vad tävlingen skulle heta så utbrast någon: ”Whatever we call it, it will be a rare old scramble!” Och där satt den. Tävlingen fick heta Southern Scott Scramble, och en ny tävlingsform var född som skulle bli omåttligt populär.

Den första motocross-tävlingen
En bild från den första scramblen
Den första Southern Scott Scramble gick av stapeln den 29 mars 1924 i Camberley Heath. Tävlingen hade 89 startande och sträckan de skulle köra var 2×40 kilometer av bitvis mycket svår terräng.

Endast 40 tävlande kom i mål, vilket säger en del om den tuffa banan och hur motorcyklarna var anpassade för terrängen – det här var långt innan det fanns motorcyklar designade för scrambles. Och målgångsstatistiken hade nog varit ännu sämre om de tävlande hade startat samtidigt, som man senare kom att göra. Den här gången startade man faktiskt en och en efter varandra med en minuts mellanrum – ett arv från trial-tävlingarna.

Vid denna första scramble hade man inte inte olika klasser. En motorcykel med mindre och svagare motor var ju också lättare och därmed mindre utmanande att ta sig igenom svår terräng med, tänkte man. Motorcyklarna fick se ut hur som helst – en härlig sporre till kreativa lösningar.

Tävlingssträckan gick över rejäla kullar och ner i riktigt geggiga sänkor. De här motorcyklarna hade ingen sving eller fjädring baktill – det kom inte förrän på 50-talet, och vi kan tacka scrambling för den innovationen.

En tävlandes bedrövelser

Här är ett underbart utdrag ur en tävlandes beskrivning av tävlingen Southern Scott Scramble år 1926. Tidningsartikelns rubrik är The sorrows of a scrambler.

Skarp högersväng, över två halvmetershöga kullar i snabb följd och sedan växlar vi upp och accelererar ut på en raka i ett sandigt spår med ett stadigt wobblande, kör faktiskt om en annan tävlande redan här. Det här är fint, tänker vi, och börjar njuta känslan av fullständig brist på kontroll, framkallad av gupp och löst underlag.

Den första scramble eller motocross-tävlingen
G. Dance rusar uppför den första kullen på sin Sunbeam

Över ljung, sand och kaninhål ila vi, genom ett djupt dike, hetsigt ropande åt en annan tävlande att flytta på sig, vilket han, stackars människa, har knapp möjlighet att göra. Men han är snart passerad, och strax efter körs en välkänd kvinnlig förare om, glatt framstudsande med sitt alltid muntra leende.

Sedan glider vi nerför ett vertikalt stup med låst hjul, bara för att där nere finna att vi rusar fram i en fruktansvärd fart fastän trotteln är stängd! Ska vi fortsätta? Om så, skulle vi då inte åka fortare eftersom vi inte har möjlighet att sakta in? Nej! Förnuft kräver ett stopp för undersökning.

Det är då effekten av det förfärliga stötandet känns, för våra handleder och händer är nästan för svaga för att kunna använda ett verktyg. Problemen kommer av att en gasvajer blivit klämd av framgaffeln, och femton dyrbara minuter förspills på att frigöra vajern och skruva upp en oljeledningskoppling, emedan alla de senare startande studsar förbi.

När vi försöker starta igen märker vi att första växeln stilla tynat bort, utan varning eller klagan från växellådan. Ingen kick är monterad, men efter ett halvdussin försök så har en omstart gjorts, och med förtvivlan i våra hjärtan fortsätta vi.

Ett kärr avklaras i en ofrivilligt men oundvikligt hög fart betingad av andra växelns 7:1-utväxling med hjälp av lite slirande på kopplingen. Sa vi lite slirande på kopplingen? I den påföljande uppförsbacken sätter förödelsen in på allvar och en lukt av bränd kork genomtränger luften.

Vilt och galet! En häftig störtning nedför en bråddjup sluttning och en motsvarande brant stigning upp på andra sidan, men allt förgäves; vi stannar med hopplöst slirande koppling och blir knuffade över toppen. Kort därefter finner vi oss återigen i en djup dal omgivna av ouppstigliga kullar, utan en människa i sikte. Vi kan inte erinra oss hur vi kom därifrån, om det inte var genom tro!

Tävlande kämpar uppför en backe i en scramble 1927

Så fortsatte det. Vi blev dragna med rep uppför nästa kulle och fick höra att endast Alec Jackson hade klarat den direkt. En slingrig ansats gjorde det omöjligt att få fart uppför kullen, och vi gjorde flera ostadiga och misslyckade försök innan vi kom högt nog för att koppla repet.

I nästa backe, med lutning endast en av tio, slirar kopplingen så illa, att vi tar loss kopplingen och doppar delarna i en närbelägen vattenpöl för att kyla dem, och sätter ihop dem med igen tillsammans med lite av den bästa Camberlysanden för att öka fästet. Detta visar sig tämligen effektivt, och vi fortsätter fram till backen strax innan Red Road, varvid vi träffar ett gupp över vilket maskinen inte kan hoppa. Maskinen stannar, men vi har inga sådana skrupler utan seglar vidare i en grann parabolisk båge, fallande tungt.

Vi är nu en och en halv timme sena, vår koppling är utbränd, vår lägsta växel är ungefär 7:1, gasen hakar fortfarande upp sig och fotpinnarna pekar på tjugofem minuter i fem, sett framifrån, och är ungefär parallella med ramen sett uppifrån.

The Sorrows of a Scrambler – South Midland Centre Southern Scott Scramble, 20 mars 1926

Scrambles blev en publiksuccé och växte snabbt under 30-, 40- och 50-talet. På 60-talet hade man publiksiffror som närmade sig 100 000, och fortfarande var det en sport som amatörer kunde tävla i, med goda möjligheter att kunna avancera till toppen. Det var i början av 60-talet som man började kalla scrambling för motocross.

Men låt oss följa historien fram till dess och se lite härliga gamla filmer!

Scrambling på 30-talet

Tävlandet utvecklas under 30-talet och får tidigt olika klasser indelade efter motorstorlek.

Den här filmen visar hur utmanande det var att manövrera dåtidens motorcyklar eftersom de inte hade någon fjädring bak. Ändå är det här inte en scramble, utan en backtävling, som körs på jämnare underlag än scrambling.

Scrambling på 40-talet

Den här härliga filmen visar en scramble-tävling på 1940-talet:

Nästa inblick är från 1947:

Scrambling är stort även i Sverige vid den här tiden. I slutet av 40-talet samlas så många som 30-35 000 åskådare på svenska tävlingar. 1950 är publiksiffran uppe i 50 000 i Sverige och fortsätter stiga.

Scrambling på 50-talet

Nästa film visar en scramble från 1952. Nu har motorcyklarna fjädring och stötdämpare bak. En annan utveckling är att de tävlande har hjälmar. Inte en dag för tidigt i den här sporten.

Den här filmen från 1953 är också härlig. I videons beskrivning kallas det här för motocross, men det är inte korrekt. Det hette fortfarande scramble på den här tiden.

Nästa film är den första med ljud som jag hittat. Äntligen får vi höra hur en gammal scrambler låter! Året är 1954.

År 1955 hör vi termen motocross för första gången – ett ord som sätts ihop från franskans moto och engelskans cross-country. Men tävlingsformen kommer att fortsätta kallas scrambling ända in på 60-talet.

Året är 1956 och vi ser en tävling i Tyskland med närbilder på motorcyklarna. Här syns hur stor publik tävlingarna drog vid den här tiden.

En film från 1956 med fina närbilder på motorcyklarna.

En film utan ljud men i färg från 1957.

1957 är året då det första världsmästerskapet hålls. Vinnare är Bill Nilsson från Sverige! Tyvärr finns inga filmklipp från detta första VM i scrambling (motocross). Men i den här filmen från 1957 hör vi att tvåtaktarna har dykt upp!

Underbar film av hög kvalite från 1959 med närbilder på hojarna och en publik på 73 000.

På den här tiden var trial och motocross (scrambling) väldigt närbesläktade, och de tävlande körde ofta i båda sporterna med samma motorcykel eller snarlik. Här en trial-tävling 1959:

Scrambling (motocross) på 60-talet

Den här filmen från 1960 visar att ordet scramble fortfarande används.

På 60-talet var det Sverige och Beligen som dominerade sporten, och svenska Husqvarna gjorde vinnande motorcyklar.

Den här bilden visar Bill Nilsson när han vinner VM i 500-kubiksklassen 1960 på en Husqvarna fyrtaktare:

Bill Nilsson vinner VM i motocross 1960 på en Husqvarna fyrtaktare
Bill Nilsson vinner VM i motocross 1960 på en Husqvarna fyrtaktare

Den här filmen från 1965 visar när Sten Lundin vinner VM på en Matchless Metisse.

Bill Nilsson vinner Brittish Grand Prix 1960.

60-talets klassiska scramblers

Det byggdes förstås många scramblers enbart för tävling, som inte fick köras på gatan. Men det är roligt att se hur scrambler-trenden fick genomslag på gatuplanet, precis som det är idag. De scramblers som vi lyfter fram här var dock inte bara gatuhojar med scrambler-look. Dessa var vinnare även på tävlingsbanan.
klassiska scramblers från 60-talet

Den här texten blev ett eget blogginlägg: 7 klassiska scramblers från 60-talet »

Receptet på en klassisk scrambler

Är du sugen på att bygga en klassisk scrambler så är receptet:

  • 1- eller 2-cylindrig motor – det ska ju vara en lätt hoj
  • rak ram
  • dubbla stötdämpare bak
  • sänkt vikt genom borttagning av… så mycket som möjligt
  • grovdubbade däck av liknande storlek fram och bak
  • inte alltför stor bensintank
  • högdraget avgassystem (för ökad markfrigång)
  • små lysen
  • små stänkskärmar

Olika stilar: Snygg, brutal eller lekfull scrambler?

Den klassiska scramblern var mer brutal än snygg. Den var gjord för hårda tag och utseendet skulle förstärka det intrycket. Även idag verkar de flesta scramblers följa den skolan. Men det finns också en mer sofistikerad skola som hämtar inspiration från de betydligt prydligare kusinerna café racers. Många hojar som kallas scramblers idag ser i princip ut som en café racer med grövre däck.

Det är förstås fritt fram för alla att bygga sin hoj som man vill ha den. Vi som skriver här ärar den ursprungliga idén och tycker att det är kul när man tar ut svängarna åt det brutalare hållet.

Eller när scramblern ser ut att ropa: ”Kom och ta mig ut i gyttjan NU!”

Gå med i gruppen Vi som bygger scramblers!

Funderar du på att bygga en scrambler? Gå med i facebookgruppen Vi som bygger scramblers och hämta inspiration och hjälp från andra likasinnade. Följ också gärna vår Facebooksida där vi delar uppdateringar om våra scramblerbyggen.

Känner du till några roliga anekdoter från scramblerns och motocrossens (förra) storhetstid? Det vill vi gärna höra – berätta i en kommentar!

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *

Denna webbplats använder Akismet för att minska skräppost. Lär dig hur din kommentardata bearbetas.